Sigtunaförfattaren ger ut ny bok

Camilla Linde, född 1985 i Sigtuna och numera bosatt i Alingsås, har tidigare debuterat med serien ”Snack Parrows intergalaktiska rymdbyrå” och har sedan dess publicerat flera böcker. Förutom att skriva engagerar hon sig aktivt i läsfrämjande arbete för barn och ungdomar. ”Hästen från vattnet” är ännu ett exempel på hennes mångsidiga författarskap och hennes förmåga att skapa berättelser som lockar läsare i alla åldrar in i en värld av spänning och mysterium

I den tysta skogen känd som Ödemarken, som ligger strax utanför det lilla samhället Mörkersjö, har en förunderlig händelse satt byns invånare på helspänn. Skogen har länge varit föremål för myter och varningar, och ingen har vågat rida in i den på grund av de faror som sägs lura där. Men nu har en ung flicka vid namn Juno vågat sig in och stött på något som ingen hade förväntat sig.

En mystisk gnäggning från djupet av Ödemarken ledde Juno in i skogens skuggiga hemligheter. Trots att byborna har varnat för skogen och dess faror beslutade sig Juno för att följa ljudet. Långt inne i den mörka skogen upptäckte hon en övergiven häst, som hon kallar för Storm. Att rädda honom och ta honom med sig verkade vara en god handling, men det skulle snart visa sig att Storm bar på något ovanligt.

Snart efter att Storm kommit till stallet började underliga och skrämmande saker att inträffa. Junos vän Aimy var inte alls glad över den nya hästen, och de andra hästarna i stallet visade tecken på rädsla inför Storm. Detta ledde till spekulationer om Storms ursprung och vad som egentligen döljer sig i skogen Ödemarken.

Fenomenet beskrivs i Camilla Lindes senaste bok, ”Hästen från vattnet”, som är den första boken i hennes bokserie om Ödemarken. Camilla Linde, författaren bakom berättelsen, är själv uppvuxen på en hästgård utanför Sigtuna och har alltid fascinerats av den mystik som omger stallmiljön och skogen. ”Hästen från vattnet” riktar sig till barn i åldern 9-12 år och bjuder på en spännande läsupplevelse som kombinerar skräck, djupa skogar och mystiska varelser med teman som vänskap, sorg och utanförskap.

I boken beskrivs Junos upptäckt av Storm på följande sätt: ”Hon började gå mot träden igen. Men efter ett par steg stannade hon till. Lukten av vatten blev starkare. Den blandades med doften av gyttja och ruttnande löv. Luften omkring henne kändes plötsligt kallare och fick huden i nacken att knottra sig. Juno drog med handen några gånger över nacken, men känslan var kvar. Det kändes som om hon var iakttagen. Långsamt vände hon sig mot tjärnen igen. Det var då hon såg hästen. Han stod mitt ute i tjärnen, stilla som en staty. Pälsen var lika svart som vattnet. Den långa manen föll i vågor över bogen. Pannluggen var lockig och slingrade sig ner över ögonen.”