M-SD-politiken sänker vår kommuns attraktivitet
“Var ska människor bo?” undrar M-SD-styret i sin replik om exploatering vid Aspvägen, trots att de just nu är delaktiga i arbetet med en ny stadsdel med cirka 5000 bostäder i ett kollektivtrafiknära läge öster om Märsta station.
Många av dem som flyttar hit gör det för att de värdesätter närheten till naturen. Slitaget i naturområdena kring våra tätorter är redan stort och ju mindre bostadsnära natur vi bevarar desto mindre attraktiv blir vår kommun. Många kommuner har riktvärden för invånarnas tillgång till natur, till exempel storlek på naturområde för att hantera besökstryck eller andel parkyta i förhållande till antal bostäder. Det är tyvärr inte något som M-SD-styret visat intresse för. Att Sigtuna kommun saknar riktvärden gör det svårt att se konsekvenserna för helheten när natur i olika kommundelar naggas i kanterna.
I en växande kommun behöver vi säkerställa att naturen räcker till alla, även i framtiden. Kommunen har planmonopol, det vill säga sista ordet om hur mark ska användas, eftersom kommunen har ett särskilt ansvar för utvecklingen på lång sikt. För att göra kvalificerade bedömningar har kommunpolitikerna mycket kompetenta tjänstepersoner till sin hjälp. M-SD-styret ignorerar dock Samhällsbyggnadskontorets avrådan från att exploatera ett område som har mycket höga naturvärden, kulturhistoriska värden och jordbruksmark som kräver särskilda skäl för att få bebygga.
Men det är ju bara “en liten del av marken”, skriver M-SD-styret, oförmögna att se summan av många “små delar” natur i kommunen. Vid Aspvägen skulle en exploatering av en del i det sammanhängande området skapa en fragmentering av landskapet som försämrar både upplevelsen för människor och förutsättningarna för djur och värdefull biologisk mångfald. Dessutom kan det komma att handla om betydligt fler villor än de 50 som ansökan avser – Samhällsbyggnadskontoret påpekar att det skulle krävas fler bostäder om anslutning till vatten och avlopp i området ska kunna finansieras.
Markägare i Sverige är troligen väl bekanta med allemansrätten, som finns till för att vi alla ska ha möjlighet att vistas i skog och mark och njuta av naturen. Att äga mark är något annat än att äga en förbrukningsvara. Att äga mark är förmånen att få förvalta stora värden för många människor. Utöver sociala värden som rekreation, friluftsliv och naturupplevelser, är historiska kulturmiljöer, jordbruksmark för livsmedelsförsörjning, biologisk mångfald och koldioxidlagring värden som berör oss alla. Det är därför både rimligt och nödvändigt att samhället sätter ramarna för hur mark får användas, men det är också rimligt att markägare ersätts för den nytta som marken gör. Naturvårdsavtal är ett alternativ som kan omfatta både naturvärden, kulturmiljövärden och sociala värden och är något alla skulle vinna på, nu och på lång sikt.
M-SD-styret använder gärna begreppet hållbarhet, i teorin. I en tid när många efterfrågar en mer hoppingivande politisk styrning är det både ansvarslöst och visionslöst att inte ha ambitionen att omsätta orden i praktisk handling. Miljöpartiet arbetar och tar ansvar för en långsiktigt hållbar kommun i praktiken, för nuvarande och framtida invånare.
- Lowe Börjeson (MP), gruppledare
- Tove Björlin (MP), ersättare kommunfullmäktige
redaktion@marsta.nu
