Föräldern: Inga rasistiska sånger

Nyheten om Märsta IK:s P04 spreds i riksmedia efter att märsta.nu uppmärksammat MIK-ledaren Camilla Folmer Hansens facebookinlägg. Camillas inlägg nådde tusentals på Facebook efter hundratals delningar, gillningar och kommentarer. Den aktuella föreningen dementerade alla anklagelser om rasism och sa att det handlade om midsommarsånger.

Nu har också en förälder trätt fram och berättar att det inte handlade om rasism. Hon skriver ett öppet brev till märsta.nu som vi publicerar i sin helhet här nedan:
”I lördags satt jag i en föräldragrupp som på plats följde sitt lag i Roslagscupen. Vi hejar, skojar och har som alltid trevligt tillsammans. Vid ett av tillfällena på läktaren kom vi att diskutera vad man egentligen sjunger när man dansar runt midsommarstången. Ingen av oss visade sig vara särskilt bra på de sångerna och en av oss började sjunga på ”Vi komma från pepparkakeland”. Vi skrattade förstås åt det förslaget och påpekade för sångaren att det är en julvisa. Efter ett par minuter till med försök att hitta texter och melodier inför kommande midsommarhelg, pratade vi om något annat. Hela ”händelseförloppet”, dvs sångförsöket, varade säkert inte mer än ett par sekunder. Det var så kort och i alla avseenden så ointressant att det tog en stund att hitta det i minnet. Men jag minns det.

Det här som jag nu beskrev, har blivit till ”rasistiska ramsor”. Det gör mig ömsom oerhört ledsen, ömsom arg, frustrerad och rädd. Jag försöker också att förstå hur det här kunde uppfattas av någon på det sätt som det nu beskrivs i media. Jag hittar en tänkbar förklaring; Den person som tycker sig ha hört mig och min grupp (!) skanderandes rasistiska ramsor, har nerverna utanpå, precis som jag själv har när det gäller vardagsrasism.

Jag har ett barn som är till hälften afrikan. Det knyter sig i magen på mig när jag hör, läser eller på annat sätt, utsätts för rasistiska kommentarer. Jag är nog säkert extra känslig utifrån att den familj som är min, är invandrad eller född av invandrare. Jag är samtidigt oerhört snabb med att säga ifrån och är ganska aggressiv i min ton när rasistiska uttalanden görs i min närhet.

Det fanns ingen rasism i vårt samtal i lördags. Det sjöngs inga rasistiska sånger. Min egen son fanns på planen, ett barn med en afrikansk pappa! Den som har återgivit det som sades ( eller rättare sagt sjöngs) i min föräldragrupp har i bästa fall missuppfattat det grovt. I värsta fall konstruerat en egen version. Jag vill tro att det första alternativet stämmer. Hur det än förhåller sig med den saken är min önskan att åhöraren ifråga i fortsättningen konfronterar ”rasister” direkt och personligen. Det fanns ett kansli, det fanns många åskådare att vända sig till. Det hade jag gjort om jag hade hört det som personen uppfattade sig höra och förstå. Det är allas vårt ansvar att göra det, i alla situationer där rasism uttalas.
Den skada som den här historien har åsamkat mig och min familj hade då kunnat undvikas. Vår förening hade sluppit hantera media som genast, utan källgranskning, skriver vad de vill. När de vill. Det vet vi.

Vi försöker komma över det här. Min önskan just nu är att få en ursäkt, lika vida spridd som anklagelsen blev, av den som skapade och spred den här historien.
/ Mycket ledsen mamma”

Fotnot: märsta.nu söker Camilla Folmer Hansen för en kommentar…