Vad innehöll kommunens resultat 2018 – egentligen?
”I Mål och Budget 2020-2022 fortsätter det helt nödvändiga reformarbete som påbörjades 2018 och 2019. Det systematiska arbetet för att få en svag ekonomi i balans...börjar nu visa resultat.”... ”På bara några år har ett underskott på 30 miljoner kronor* vänts till ett överskott på 50 miljoner.”
Citaten kommer från inledningen till ”förtroendevaldas förord” i Sigtuna kommunfullmäktiges nyligen antagna Mål och budget 2020-2022.
År 2019 är vi mitt inne i, så vi vet förstås inte hur detta år kommer att sluta. Men citatet nämner också året före. Så därför, hur gick det i verkligheten med ”det systematiska arbetet för att få en svag ekonomi i balans” under 2018? Hur mycket av kommunens ekonomiska resultat 2018 var en följd av medvetet beslutade kostnadsnedskärningar/intäktshöjningar och hur mycket var en följd av lyckliga omständigheter. Jag har letat i kommunens årsredovisning för 2018 och gjort reflektioner.
Om vi börjar med intäkterna, så ser vi att skatter och statsbidrag blev 4,8 mnkr högre än budgeterat. Det måste betecknas som en lycklig omständighet. En lycklig omständighet var också att kommunens finansiella kostnader blev 3,5 mnkr lägre än beräknat, detta till följd av det låga ränteläget. De ökade finansiella intäkternas plus på 0,8 mnkr kan nog också räknas dit – det blev mer inkomster från borgensavgifter än budgeterat.
Dessa yttre, lyckliga omständigheter förbättrade kommunens 2018-resultat med sammanlagt 9,1 mnkr. Vad gäller kostnaderna under 2018, så kan man se att kommunstyrelsens budget för oförutsedda utgifter inte behövde utnyttjas fullt ut. Man slapp förbruka 2,1 mnkr. Det får nog också räknas till kategorin lyckliga omständigheter.
En stor resultatförbättrande post 2018 stod Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden för. Nämnden gjorde av med 8,5 mnkr mindre än budgeterat. En del av detta berodde på att färre invånare än beräknat sökte försörjningsstöd, en lycklig omständighet. Det framstår också som att UAN:s verksamhet i övrigt helt enkelt var överbudgeterad 2018, vilket också är en slags lycklig omständighet. Låt oss säga att 4,0 mnkr av de 8,5 var en följd av lyckliga omständigheter.
Kommunstyrelsen har ett anslag som heter ”Särskild verksamhet”. Det behövde 2018 inte utnyttjas mer än att 13,1 mnkr fanns kvar vid årets slut. Hur mycket av detta berodde på att kommunstyrelsen fattade aktiva kostnadssänkande beslut under 2018, alltså att man sa nej till utgifts-propåer inom ”särskild verksamhet”? Svårt att veta för den som inte har full insyn. Men låt oss anta, att hälften inte hade den karaktären, dvs att 6,5 mnkr i undkomna kostnader berodde på lyckliga omständigheter.
Det finns i ÅR 2018 vissa ytterligare kostnadsunderskridanden redovisade, som skulle kunna analyseras på motsvarande sätt. De tas inte upp här. Men om vi räknar ihop ovanstående, så blir det 21,7 mnkr. Dvs om inte lyckliga omständigheter spelat in, så skulle kommunens resultat 2018 ha varit 20 mnkr sämre än det plus på 1,7 mnkr som anges i årsredovisningen för 2018, dvs ett underskott på 18,3 mnkr.
Det är också värt att notera att revisorerna i sin revisionsberättelse för 2018 skrev följande: ”I årets resultat ingår ianspråktagande av 5,5 mnkr av de så kallade fonderna, vilket innebär att det faktiska resultatet för 2018 uppgår till -9,3 mnkr.”
Jag har skrivit den här artikeln för att något säga emot det inte så lite överdrivna resonemanget om ”det systematiska arbetet för att få en svag ekonomi i balans”. Bara till en mindre del torde kommunens ekonomiska resultat för 2018 ha varit en följd av aktiva överväganden och beslut från kommunledningen. Och det skulle vara intressant att få dessa aktiva beslut uppräknade, med den årliga besparingen/intäktsökningen angiven. Den uppräkningen får vi säkert. För jag gissar att märsta.nu låter undertecknarna av det inledningsvis nämnda förordet få möjlighet att skriva en kommentar.
- David Lundqvist
fristående S-debattör
*Fotnot: den exakta siffran var 26,9 mnkr.
redaktion@marsta.nu